Midfastosöndagen 2 årg. Joh. 6: 24-35

Söndagens ämne: 
Livets bröd

Idag hör vi om vaktlar, manna mjölk och bröd. Om mat alltså.
I GT texten berättar Mose om Guds omsorg om sitt folk. Trots att kärleken inte besvarades visade Herren sin nåd och barmhärtighet. Han hade räddat folket ur slaveriet. Fört dem genom Röda havet. Lovat vara med dem dag och natt.
Vi hör hur en hop kvällströtta vaktlar damp ner i lägret. Morgonen därpå fann folket något underbart gott på marken. Något tunt och frasigt, som rimfrost står det. Vad var det för något?
I 1917 års bibelöversättning står ordet semla, 2 Mos.16: 31. Om nån undrar över var ordet kommer ifrån finns förklaringen här. I Psaltaren 78 kallas det för änglabröd. När det samlades ihop fick alla vad de behövde, hur mycket eller hur lite de än samlade. Brödet som räckte för alla förebildar Han som är Livets bröd.
I Episteln hör vi om mjölk, en för de minsta livsnödvändig näringskälla.
De kristna liknas vid nyfödda barn som längtar efter den rena andliga mjölken. Mjölken är som brödet en bild för Guds Ord. Än mer för Jesus själv som är det levande Ordet. Tänk om vi alla kunde likna nyfödda. Ha samma längtan.
I Evangeliet hör vi vad som hände efter brödundret. Aldrig skulle de som var med glömma. En liten pojkes matsäck räckte för långt fler än 5000 människor. Alla blev mätta. 12 fulla korgar med matrester samlades in. En troskorg för var och en av lärjungarna. Folket hade sett att lärjungarna gett sig över sjön utan Jesus. Jesus hade stannat kvar för att prisa sin Fader. Dan efter följde folket efter i inkomna båtar. När de kom fram var Jesus redan där. Hur hade det gått till?
Vi och lärjungarna vet svaret. Jesus hade visat sin härlighet genom att gå på vattnet från strand till strand. Varför kom folket? De kom för att de blivit mätta och de ville bli det igen. Men Jesu anspråk var större än så. Han ville mer än servera vetebröd. Som Jesus sa: ”Min Fader ger er det sanna brödet från Himmelen”.
Jesus agerar på sin Faders fullmakt. Fadern har sänt sin Son i världen för att vara allas Frälsare. Han mättar inte bara för stunden som Mose gjorde utan för evigheten. På Honom har Fadern satt sitt sigill, sin fullmakt. Det betyder:
Sonen gör vad Fadern vill. Så avgörs här frågan om det finns fler vägar till Fadern vilket ju en del moderna biskopar och präster predikar. Men Jesus säger: Det finns bara en väg. Så den som vill få evigt liv får vända sig till Jesus.
Tro på Honom och få del av hans liv. Därför har Fadern sänt sin Son i världen.
Kyrkans unika uppgift, är att se till att alla folk får det eviga livets mat.
Det sker i de heligas samfund, communio sanctorum som betyder ”gemenskap av det heliga i gemenskapen kring det heliga och den Helige.
Att Jesus är det enda vi behöver hör vi nu om.

1. Jesus vet vad vi behöver- både på kort och på lång sikt.

Människor i alla tider har sökt kortvarig jordisk glädje och njutning.
Att vi tänker så kortsiktigt beror på synden. Den kommer ingen av oss ifrån. Dagligt bröd är viktigt men inte det viktigaste.
Viktigare för Jesus är vår eviga gemenskap med Honom.
Människor ropar efter ren luft, rättvisa, mat, hälsa och fred. Sådant är också viktigt för Gud. Att be och arbeta för detta är bra men det finns alltså något som är ännu viktigare. För vi människor är tänkta för en evighet!
Det är om det Jesus talar idag. ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.”
När Jesus säger ”Jag ÄR Livets bröd anknyter Han till uppenbarelsen som Mose hade vid den brinnande busken, 2 Mos.3. Där säger Herren till Mose: ”Jag är den jag ÄR”. ”Säg dem, (folket,) att Han som heter ”Jag ÄR” har sänt dig till dem. Detta ord ”Jag ÄR” (ähjäh) på hebreiska skrivs HJH. Så står det när Herren talar om sig själv i första person. I tredje person singularis skrivs det i Bibeln JHWH, Han ÄR. Det heliga Gudsnamnet. Tetragrammet, som ofta finns skrivet i våra kyrkor. Det finns t.ex. i S:ta Ragnhilds kyrka. Det är så heligt att det inte får uttalas. Så när en from jude läser i Bibeln JHWH, Han ÄR, säger man istället Adonai som betyder Herren på hebreiska.
När Jesus idag som vid många andra tillfällen säger: ”Jag ÄR” talar Han alltså om sig själv som Gud. Ett oerhört anspråk. En hädelse belagd med dödsstraff om det nu inte vore sant. Frågan människor i alla tider har att besvara är alltså: Vem är Jesus? Gud eller galning.
Detta är Jesu fråga till Dig och mig nu i fastan. Vem säger ni att jag ÄR? Matt. 16: 15. Är du ännu osäker på svaret? Vet då att de första lärjungarna behövde tre år av nära gemenskap med Jesus. Först därefter fick de frågan. Och då kunde de trosvisst svara: Du är Messias den levande Gudens Son! Jesus kan och vill hjälpa dig i det jordiska men målet för Honom är ditt eviga och himmelska väl.

2. I Jesusbönen lär Jesus oss be: Vårt dagliga bröd, giv oss idag.

Den bönen är en bön om allt vi behöver. En bön om både mat för dagen och om mat för evigheten. Både för oss själva och för alla andra.
När vi ber, blir det inte alltid som vi ber. Vår himmelske Fader vill alltid ge oss det vi behöver. Men det är inte alltid det vi vill.
Bönen bygger på förtroende. Jesus vill stärka ditt och mitt förtroende för Honom som Frälsare och Herre. Med förtroende ser vi längre och djupare. Finns tilliten till Jesus kan vi vila i tron att Gud är med oss och älskar oss.
Då kan vi vänta på bönesvar och lita på att Gud alltid ger det som är bäst för oss. Människor som kom till Jesus för att få mer bröd, kände ännu inte Jesus.
De hade ätit av himmelsbrödet och blivit mätta. De hade sett undret men ändå inte sett. De behövde bli födda på nytt. Få hunger efter bröd som ger evigt liv.
Alla människor behöver födas på nytt.
Det gör den helige Ande när Han gör synden synlig och personlig för oss och därefter visar på botemedlet, nåden som Jesus ger. Anden föder en längtan i hjärtat efter förlåtelse. Sen visar Han syndaren till Jesus. Jesus ber nu att få vara ditt dagliga bröd. Den Du i Guds Ord söker och i bönen talar med varje dag.

3. Jesus är den ende som kan rädda dig och mig.

Jesus har lovat att vara med oss alla dagar.
På ett alldeles särskilt sätt får vi vara med Honom i Nattvarden.
Brödet i nattvarden är först bara bröd och vinet är först bara vin. Gör vi som Jesus sagt åt oss att göra blir brödet och vinet Jesu kropp och blod.
Samtidigt som det är bröd och vin så blir det vad Jesus säger: ”Detta är min kropp och detta är mitt blod.” Här har Kristi kyrka alltid varit noggrann.
Hållit sig så nära som möjligt det Jesus och apostlarna gjorde kvällen innan Långfredagen.
Ingredienserna har alltid varit: Instiftelseord, lite präst, bröd och så vin.
Tron på Jesus är en andlig gemenskap med Gud. Men i nattvarden får vi också en fysisk gemenskap.
Många människor har vid nattvardsbordet uppfyllts av denna tillit:
Det är för mig du gjort detta. Det är till mig du nu kommer!
Jesus säger idag: ”Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv.”
Många vänder sig till Gud när livet trasslar till sig. Man ber att Gud ska ställa allt tillrätta. Att det jordiska blir som förr igen. Men Jesus kanske inte vill att det blir som förr igen. Jesus vill mer än ordna upp våra problem. Jesu längtan är att få en personlig nära och kärleksfull relation med varje bedjare.
Jesu önskan är att hans offer på korset tas emot i tro. Jesus vill att våra synder och därmed vår skilsmässa från Gud blir försonad. Att vi räddas från död till liv.
Så vi får vad vi en gång hade i paradiset. Gemenskap med Fadern, Sonen och den helige Ande.
Jesus är van att få vänta. Men Jesus är värd att komma först. För Han är den ende som kan rädda oss från död till liv. Idag säger Jesus:
Jag är Livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Till det får Du och jag idag säga Amen. Eller som en man en gång sade: Jag tror, hjälp min otro. Ära vare Fadern och…

2: 1-2, Se Guds Lamm..s. 9, 543: 4, 446: 4-6 700: 1, 440: 6-7 689