1 söndagen i Fastan Matt. 16: 21-23

I GT- texten hör vi om offer. Kain och Abel bar fram offer åt Herren. Kain såg med mörk blick hur broderns offer behagade Gud. Bibelns många offer kan vi förstå som förebilder till Offret som en gång ska ske. Jesu offer på Golgata.
Fram till dess visar offren på försoningens nödvändighet. Offerdjuret går in och tar människans plats. Människan går fri eftersom någon annan, ett oskyldigt djur, tar på sig skulden. I Lukas 2 berättas att Maria och Josef bar fram Jesus i templet. Med sig hade de som lagen bjöd två duvor att offras i Jesu ställe.
Dagarna före långfredagen välte Jesus bänkarna för de som sålde duvor i templet. Matt. 21: 12. Det Jesus då gjorde betyder: Aldrig mer några djuroffer.
Nu har Guds Lamm kommit. Han som Döparen hade förutsagt med orden:
”Se Guds Lamm som tar bort världens synder” Joh. 1: 29. Gud tar själv offrets plats. För att vi ska gå fria.
Mose lag föreskrev: Det ska vara felfritt och kännbart. Som Abel, fåraherden bar fram sitt bästa. Så har vår himmelske Fader på Golgata, en gång för alla, burit fram sitt bästa. Sin ende Son som offer för all vår synd.
Episteln är från Jakobs brev. Denne Jakob var nog son till Jesu fosterfar Josef. Jakob var i så fall styvbror till Jesus. Som ung var Jakob en skeptiker men i samband med Jesu uppståndelse kom han till tro. Kanske är det därför Paulus särskilt nämner honom och före apostlarna i 1 Kor 15: 7.
Vi hör idag om prövningar och frestelser, på grekiska ”peirasmos.”
Samma ord men med två olika betydelser.
Prövningar är i sig något gott. De för oss närmare Gud. De stärker vår relation med Jesus. De kan vara tunga och svåra men vi behöver dem för att växa i tron.
En bild jag ofta tänker på i det sammanhanget är martallen utanför vår stuga på Åland. Den levde länge, trots alla odds, trots de hårda vindarna, den magra jorden, torkan och iskylan. Den dog när jag var ung men står ännu kvar och berättar om kraften hos den prövade tron.
Om prövningar skriver aposteln ett tröstens ord: ” Gud är trofast och skall inte låta er prövas över er förmåga: När Han sänder prövningen visar Han också en utväg så ni kommer igenom”, 1 Kor 10: 13
Med frestelser är det tvärtom. De för oss bort från Gud. De kommer från själafienden. De leder oss in i synden och till sist till den eviga olyckan.
Stationerna på frestelsens väg heter: Begär – synd- död.
I Katekesen art. 202 frågas och svaras: ”Frestar Gud någon? Nej, Gud prövar väl människans tro, hopp och tålamod, men Han frestar ingen”
Nu till dagens Evangelium, eller vi börjar lite före i texten.
Tre händelserika år har gått. Åren med Jesus har visat sanningen om vem Han är. Sann Gud och Sann människa. Nu var det dags för examen i lärjungaskolan. Jesus ställde den avgörande frågan. Vem ansåg de att Han var.
Som så ofta förr, hade Petrus svarat för dem alla: Du är Messias, den levande Gudens Son. Petrus fick då höra de underbara orden av Jesus: Salig är Du Simon Bar Jona, Jonas son! Så vet vi vad Petrus och Andreas pappa hette. Jona alltså.
Saligheten, den himmelska glädjen, har att göra med bekännelsen till Jesus.
När de nu visste vem Jesus var och trodde på Honom, var de saliga. Salig är den som har del i det eviga livet. Så kommer vi in i dagens evangelietext.
Den inleds med orden ”apo tote”. Det betyder ”Från den stunden”.
Uttrycket finns också i Matt 4: 17. Där står det som inledning till Jesu offentliga verksamhet. Nu tre år senare står ”apo tote” som inledning till Jesu lidande och död. Nu går färden söderut. Till Jerusalem, lidandet och döden. Till försoning för alla våra synder. När Petrus hör om detta lånar han sin mun åt själafienden.
Om Jesus skulle följa den välmenande Petrus blir Han ingen Frälsare.
Därför de stränga orden. Gå bort från mig satan. Jesus talar egentligen inte till Petrus utan till den som lånar hans mun.
Så uppmuntrande för alla oss andra att få höra att även den störste faller.
Fick Petrus vara Jesu vän så kan även andra bristfulla människor vara det.
I vår nya människa i den helige Andes kraft kan vi med våra liv visa på Jesus.
I vår gamla människa kan vi med våra liv och ord dölja Jesus så att andra inte finner Honom. Till sist tre korta punkter att minnas från den här söndagen:

1. Själafienden kan se ut som en vän.

I Paradiset kom han förklädd till en orm. Idag hör vi honom tala genom Petrus.
Det finns en gammal medeltida föreställning att djävulen har horn, svans och bockfot. Bilden kan man se i en del gamla kyrkor. Jag tror aldrig att djävulen skulle köra med den taktiken. Kom han till oss som sån hade nog många blivit livrädda och rusat till korset och klamrat sig fast där. Det sista djävulen vill att vi gör. Troligare kommer han som en vän som vill vårt bästa. Talar vänligt och milt. Får oss att lyssna i godan ro. Så var vaksam. Kunde själafienden använda sig av Petrus kan han använda sig av den vi minst anar. Låt Guds Ord leda Dig.

2. Det finns hjälp mot själafienden.

Kanske har du nån gång fått frågan: Om du skulle ge dig ut på en öde ö och bara fick ta med dig en bok, vilken skulle det då vara? Johannes eller Psaltaren?
Jag tror mig veta att Jesus hade med sig 5 Moseboken när han gav sig av ut i öknen under 40 dagar för att prövas av djävulen. Inte som bok, men i sitt hjärta. För det var med den boken Jesus bemötte djävulens angrepp. Berättelsen som är huvudtext den här söndagen finns att läsa i Matt. 4.
Djävulen ställer två gånger tvivlets fråga: ”Om du är Guds Son”.
Han skulle återkomma senare. Som nu i dag genom Petrus men även senare och sista gången när Jesus hängde på korset. Då talade själafienden genom en av de dödsdömda som fick låna ut sin mun till tvivlets fråga: ”Om du är Guds Son”
När Jesus i öknen utsattes för frestarens angrepp svarade Jesus med Guds Ord. Jesus var utsatt. Han var hungrig, han var matt, han var ensam.
Själafienden kom som en vän i nöden. Han visade på en enkel och smärtfri väg.
Jesus levde nära sin Fader i bön och i tillit. Därför kunde Han avvisa själafienden. Där har vi nyckeln till seger – ett liv i bön och i tillit till Guds Ord.
Djävulen angriper oss när vi är svaga i tron, när vi tvivlar, är upptagna av oss själva, när vi söker en snabb egen utväg ur någon svår situation i livet.
Se på Jesus. Gör som Jesus. Lev nära Jesus i bön och tillit. Där finns kraften.
Några praktiska råd i prövningens stund kan vara bra:
1. Lev dagligen i Bibelordet. Det betyder: Läs och lyssna till det med tillit. Be att den helige Ande ger Dig förtroende till din himmelske Faders Ord.
2. Ta vara på de medkristna Gud gett dig. Be tillsammans. Dra dig inte undan. Säg inte att ensam är stark. Ensamhet är ofta frestarens väg.
3. Ta vara på söndagens gudstjänst. Du behöver och Du behövs!
Vi lever i de många intryckens och rösternas tid. Som Guds pånyttfödda folk får vi i vår vardag kritiskt granska och tänka efter. WWJD. Är det Guds eller frestarens röst vi hör och följer? Jesus lämnades inte ifred. Inte ens på korset.
Då lär själafienden inte heller lämna dig och mig ifred.

3. Så finns nu ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus.

Ordet inleder Rom kap 8. Aposteln har talat om den andliga kampen och om räddningen. Korset är världens och vårt enda hopp. Vad vi genom synden inte kunde har Jesus gjort för oss. De hårda orden i dagens evangelium till Petrus ska förstås med detta som bakgrund. Alltså: Låna inte ut dig till själafienden.
Inte din mun men inte heller något annat av dig. Bli och var istället ett redskap för Jesus. Det är för att vi människor ska gå fria och en gång kunna komma hem som Jesus har kommit. Detta visste Jesus hela jordelivet. Ja före detta.
I sin preexistens erbjöd Sonen frälsning åt oss människor. Om det vittnar hela GT. Överallt där det står ”Herren” kan vi frimodigt också läsa Jesus. Det var detta de första kristna med glädje förkunnade när de ropade: Jesus är Herren!
När talet om korset och namnet Jesus tonas ner, när tron blir allmänmänsklighet, kultur eller miljö eller ett socialt- politiskt program för denna världen, då vet vi vem som talar. Även om det är en känd och aktad präst eller biskop som lånar ut sin mun.
Det var inte förskoning från prövningar utan försoning åt syndare som Jesus kom för att utföra. Jesus hade valt sin väg. Det var korsets väg. Den vägen får vi nu följa med Jesus genom fastan fram till korset. Ära vare Fadern och Sonen…

566: 1-2 se Guds L s.9 18:1 VVS 292: 1-4 alt mel. 233 700: 1 440: 6-7 45