1 söndagen i Advent 2 årg. Joh. 18: 36-37

Söndagens ämne: 
Ett nådens år

Gott nytt kyrkoår! Så kan vi hälsa varandra idag! Nu följer vi 2 årgångens texter.
I GT talar profeten Sakarja, 700 år före det hände. Om åsnan och intåget.
”Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig och segerrik är Han.”
Davids biologiske son Salomo, red som ny kung in i Jerusalem på en åsna.
Så skulle också Messias göra när Han kom. Och så gjorde Han!
Evangeliet idag handlar om hur profetian uppfylls. Jesus och lärjungarna var utanför Jerusalem, i byn Betfage. Lärjungarna hämtade ett åsnesto med sitt föl.
Kung Salomo hade haft profeten Natan och översteprästen Sadok på var sida om sig när han 1200 år tidigare red in i Jerusalem. 1 Kung. 1: 44.
När Jesus nu kom på fölet var han ensam men han hade alla tre ämbetena.
Jesus är Kung, Profet och Präst i samma person säger Guds Ord.
Nu kom man ihåg och förstod vad som skedde.
Därför Hosiannaropen. Det betyder rädda oss, fräls oss och så ropade man: Välsignad vare Han som kommer. Det var förutsagt i Ps. 118.
Och folket visste alldeles rätt. För nu kom den utlovade Messias. Konungen med all makt i himmel och på jord. Men dold i sin motsats. Ägande allt men utan allt. Osedd av de mäktiga, men sedd av de som väntat och längtat länge.
Kanske folket tänkte på Natan, profeten som gått bredvid kung Salomo.
Då tänkte man rätt för Jesus är den störste profeten av alla. Han är vägvisaren och Sanningssägaren. Den som förklarat Gud. Han som också är Gud.
Kanske folket även tänkte på den andre som gått bredvid Salomo. Översteprästen Sadok. Då tänkte man också rätt. I gudstjänsten bar översteprästen sin bröstsköld. Den hade 12 insydda stenar. De symboliserade Israels 12 stammar. Han bar dem över hjärtat och på sina axlar, sex stammar på var axel. 2 Mos 28. Så bar översteprästen hela Gudsfolket. Han förebildade Jesus. Den sanne översteprästen som nu kom för att bära hela mänskligheten.
Snart skulle Jesus på sina axlar bära försoningens kors.
Ta ansvar för hela människosläktets bortvändhet och synd. Bära allt i allas ställe.
Förstod folket även detta. Då var det nog en ganska stillsam sång som sjöngs: ”Välsignad är Han som kommer i Herrens namn, Hosianna i höjden.”
Senare skulle sången sjungas i nattvarden och avslutas med orden: För Dig utgivet, utgjutet. Det är Guds svar på människornas Hosiannarop: Ack Herre fräls, Ack Herre rädda oss!
Episteln som vi idag inte lyssnat till är från brevet till församlingen i Laodicea Den var varken varm eller kall. Det är det strängaste av de sju breven i kap 2-3 i Uppenbarelseboken. Men brevet slutar i dur. Jesus säger: ”Se, jag står vid dörren och klappar, om någon hör min röst och öppnar, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.” Ett härligt löfte.
Löftet uppfyller Jesus i nattvarden varje gång vi firar mässan. Se jag står för dörren och klappar! Det säger Jesus nu till oss var och en. Hjärtats dörr är en märklig dörr. Den saknar handtag på utsidan. Men det finns på insidan.
Bara vi själva kan öppna dörren. Det sker när Jesu röst hörs genom Ordets dörr. Då kommer den helige Ande och föder en längtan i hjärtat. Vi ställs inför ett val. Att avvisa eller öppna upp för den Nye Konungen Jesus.
Några söndagar under året läses alltid 1 årg. Ev. text. Så idag. Därför kommer predikotexten först nu. Låt oss sittande lyssna till Joh. 18: 36-37. Fem dagar har nu gått sen Jesus till jubelrop red in i Jerusalem. Nu råder mörkrets makt. LÄS

1. Den nye Konungen erbjuder ett nytt rike.

Jesus sade till Pilatus: ”Mitt rike hör inte till denna världen.”
Pilatus ansvarade för att Roms lagar följdes. Som utbildad jurist hade han avancerat till ståthållare. Men makt korrumperar. Så har det alltid varit, i kyrkan och i samhället. Pilatus, känd för sin hårdhet skrev vant på dödsdomar.
Nu hade Gud i en dröm talat till hans hustru. Hon hade skickat bud och sagt sin man att inte befatta sig med denne fånge, Matt. 27.
Han anklagades för att ha kallat sig för kung, alltså utgöra ett hot mot makten.
Pilatus visste vad fariséerna ville men blev själv nyfiken. Vem var fången?
Det var något i hans misshandlade ansikte som skilde Honom från alla andra.
Om inte Pilatus och Jesus mötts skulle ingen idag vetat vem Pilatus var.
Ingen mer än historikerna. Arkeologerna fann för några år sen Pilatus grav.
Utan Jesus hade Pilatus bara blivit en fotnot i historieböckerna.
Nu blev graven en världsnyhet. Pontius Pilatus fanns alltså på riktigt.
Denne världskändis nämns ju varje söndag i trosbekännelsen.
Pilatus mötte en helt annorlunda kung. En kung över ett rike utan gränser, utan arméer och utan pengar. Pilatus kunde ha tagit emot Jesus, men gjorde det inte.
Men han fick ställa en av mänsklighetens viktigaste frågor: Vad är sanning?
Han hörde sanningens röst lika tydligt som människor idag kan läsa sanningens ord- men väjde undan, precis som många idag gör inför Guds Ord.
Pilatus anade att Jesus var sanningen. Men Sanningen hade Pilatus för länge sen underordnat makten.
Idag är det romerska riket något vi läser om i historieböcker och ser om på film men det är för alltid borta. Men Jesu rike består. Detta är tänkvärt.

2. Den nye Konungens makt är så annorlunda.

Jesus sa: ”Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat.”
Predikotexten ingår i berättelsen om Jesu lidande.
Jesus var slagen, men bad inte för sitt liv. Han var av falska vittnen anklagad men försvarade sig inte. Hans makt var annorlunda all annan makt vi känner. Tidigare hade djävulen erbjudit Jesus, Pilatus makt. Alltså den råa politiska makten men den hade Jesus avvisat. Jesu makt var gömd i maktlöshet.
Den makten har makten alltid haft svårt med. Förlåtelsens och kärlekens makt.
En berättelse om vilken makt som är starkast kommer från gamla Grekland.
Jag har berättat den förr men den tål att höras igen. Det är Aisopos fabel från 500 talet före Kristi födelse om vem som var starkast av Vinden och Solen.
”En dag började solen och vinden tvista om vem som var starkast. Då de inte kunde enas bestämde de sig för att tävla. Ser du mannen där nere? sa vinden till solen. Låt oss se vem av oss som kan ta av honom rocken snabbast. Det gick solen med på. Börja du sa solen till vinden. Vinden drog efter andan och skickade iväg en så kraftig blåst mot mannen att han nästan fick av rocken på en gång. Uppmuntrad fortsatte vinden med kalla vindpustar. Men mannen höll hårt om sina kläder och ju hårdare vinden blåste dess hårdare höll mannen om sin rock. Till slut tröttnade vinden och måste vila sig. Nu är det min tur sa solen. Solen lät sina varma strålar skina ner över mannen. Det blev allt varmare och till slut stod han inte ut längre utan tog av sig rocken och hängde den på armen. Därmed hade solen visat att han var starkast. Berättelsen kan säga oss något om Jesus. Han är och har den lidande kärlekens makt som ger utan krav.
Han knackar försynt på hjärtats dörr men tränger sig inte på. Den som då inte öppnar missar det enda som behövs för att komma rätt i evigheten. Jesus vill gratis ge det enda Du och jag behöver. Det är syndernas förlåtelse, liv och evig salighet. Det ges av nåd till var och en som inte stänger Jesus ute.
Den annorlunda makten gav sitt liv till liv för oss syndiga människor.
Pilatus kunde ha lärt känna den makten men backade undan in i det säkra.

3. Den nye Konungen talar med vännens röst.

Jesus sade: ”Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.”
Om Pilatus lyssnat hade han räddat sin själ. Han som så många andra.
För Jesu röst är din bäste väns röst och din Frälsares röst.
Jesu röst hör vi i Guds Ord, i gudstjänsten, i bönen men också i vardagens många möten med människor när den helige Ande får leda oss.
Den helige Ande vill i kyrkans gemenskap, göra oss öppna för Jesu röst.
Den som frågar efter sanning och rätt i livet får förr eller senare höra Jesu röst.
Frågan till oss var och en lyder: Finns det plats för den nye Konungen i ditt liv?
Finns det plats för Sanningen, eller säger du som Pilatus: Vad är sanning?
När den nye konungen träder in öppnas en ny framtid och ett nytt liv med nya tankar om rätt och fel, om mening och mål, om vad som är nödvändigt i livet.
Idag, när julfastan ska till att börja, får vi hälsa den nye Konungen välkommen.
Han bjuder oss in i det nya riket, med plats för alla. Han låter oss lära känna den nya makten som är så annorlunda. Han talar med den nya rösten, som är Vännens och Frälsarens röst. Så Bered en väg för Herren. Öppna ditt hjärta i bön och bot. Så att Adventets Konung kan draga där in. Amen. Ära vare..

Kör, 103:1-2, Hosianna.. s 4, 105, 104 alt. 107: 3-5 kör under comm. 109 kör