22 efter trefaldighet 2018 1 årg Matt. 23: 37 – 24: 2

Söndagens ämne: 
Frälsningen

Kyrkoåret går mot sitt slut. Ett tänkvärt ord från tidigare kristna lyder:
”Som Frälsare Han nu Dig bjuder, som Domare Han kallar sist.”
Jesus hade för sista gången varit i Jerusalems tempel. Han hade undervisat om Guds Rike och varnat fariséerna för domen som följer på förnekelsen.
Med ord och kraftgärningar visat Sanningen om sig själv. Han var och är den utlovade Frälsaren. Om Frälsningen hör vi idag om.

1. Frälsningens grund är Jesus, bara Jesus!

I den gammaltestamentliga texten berättar idag Mose om sin anfader Josef. Josef förebildar Jesus. Märk likheterna med Jesus: Josef var löftets son, fader Jakobs älskade son, han bar hemligheten om sin uppgift, blev hatad av sina bröder, såld för några silverpenningar av sin broder Judas, levde i tillit till sin himmelske Fader, blev orätt dömd, sen upphöjd, fick all makt, använde den till andras bästa, blev till välsignelse för hela folket, blev till frälsning för bröderna som gjort illa, gav dem ett nytt land att komma till. Många paralleller mellan Josef och Jesus.
Även namnlikheten Josef - Jesus som är ännu tydligare i grundtexten.
Idag hör vi hur Josef ger sig tillkänna för sina bröder. Två meningar i texten kan vi tänka på. Först: ”Det var för att rädda liv som Gud skickade mig hit före er”. och för det andra: ”förebrå er ingenting.” Josef hade kunnat hämnas, men han visste att allt ingick i Guds plan.
Josef fanns för att rädda sina bröder. Men inte bara dem utan för att förebilda Honom som senare skulle komma för att rädda alla. Han som också var Josefs frälsare. Frälsningens grund är Jesus. Oavsett när, var eller hur vi lever finns bara en Frälsare och Han finns för hela mänskligheten. Alla troende, alla skeptiker och för alla gudsförnekare.
Vi står med i den hungrande brödraskara som får knacka på Frälsarens port.
Det är om Jesus allt handlar.
Själva kan vi inte rädda oss, lika lite som en som i havet håller på att drunkna. Nu är livbojen, frälsarkransen utsträckt till vår hjälp, allt vi har att göra är att tacka och ta emot. Men det är nödvändigt att göra. Jesus, och bara Jesus har räddning och liv för oss människor. Han är frälsningens grund.

2. Frälsningens pris är lidandet, också för lärjungen.

I Episteln idag skriver aposteln Petrus: ”Gläd Er över att ni delar lidandena med Kristus”. Varför säger Han så? Jo, för hans erfarenhet är att lidanden hör med till lärjungaskapet. Petrus talar om det oundvikliga lidande som vanligen följer av bekännelsen till Jesus. Att i ord och med handlingar bibeltroget bekänna sig till Jesus, hans död och uppståndelse, till Jesus som den enda vägen till Fadern, enda vägen till Himmelens glädje- det leder till ifrågasättande: Tro inte att Du är något. Om Jesus sa man: Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria Varifrån har han fått allt detta? Och de tog anstöt av honom.” Matt. 13: 55.
Ändå hade de fått se under och kraftgärningar. Allt som vittnade om att Jesus är Faderns Son. Men det var som Jesus sa: ”Tror de inte på Mose och profeterna hjälper det inte ens om döda uppstår.” Därför ifrågasättandet. Så har det fortsatt och motståndet finns även i kyrkan. Det sägs att Jesus är en väg bland många vägar. Att Bibeln inte ska läsas bokstavligt. Att frälsning inte handlar om evigheten utan om nu och här, om rättvisa och jämlikhet, sånt vi själva kan ordna. Så tänks och talas. Tydligare allt högre upp i kyrkan. Det är illa för en kyrka som talar otydligt och sällan om sin Herre och Frälsare. Det värsta är ändå att motståndet mot Guds Ord och Jesus finns i det egna hjärtat. Åsikten att Evigheten kan vänta. Men evigheten kan inte vänta säger Jesus. Som kyrkoåret går mot sitt slut så är det också med våra jordeliv. Väckelseropet som inledde dagens predikan är aktuellt även idag: ” Som Frälsare han nu dig bjuder, som domare han kallar sist”.
För om inte vi berättar för andra om Frälsningen i Jesus vem ska då göra det? Aposteln frågar idag: Om den rättfärdige med knapp nöd blir räddad hur går det då för den ogudaktige.
Jesus dog och uppstod för oss. Han vill att alla människor får del i hans seger.
Det innebär att gå med Honom genom lidande och död till evigt liv. I dopet går en människa just så. Till liv och till livsgemenskap med Jesus.
Dopet säger att Gud är trofast. Att före mitt ja fanns Jesu JA.
Att följa Jesus tar inte bort lidanden men Jesus lovar vara med i våra lidanden. Simeons ord till Maria om svärdet som skulle krossa hennes hjärta påminner om hur vägen till Himmelen ser ut också för oss.
Jesus fick offra sitt blod för att bringa frälsning för oss människor. Att rädda en mänsklighet som skapats men som genom synden höll på att gå evigt förlorad. Med orden ” Jerusalem, Jerusalem du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig förutsa Jesus vad som om bara dagar skulle ske med Honom själv, det som alla profeterna förebådat.
När Jesus gick ut ur det vackra templet med de stora bautastenarna, behängt med guldplåtar sa Han vad som skulle ske. ”Här skall inte lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.” Det skedde också år 70 när Titus intog den heliga staden.
Ändå handlade Jesu ord inte om templet utan om sig själv, sin kropp. Jesus gick mot lidandet för vår frälsnings skull. Något lite har lämnats kvar åt oss.
Aposteln säger idag: ”Saliga är ni om ni skymfas för Kristi namns skull” och ”gläd er över att ni delar lidandena”.
Förföljelsetider har i alla tider varit tider av andlig växt. Martyrernas blod är kyrkans bästa utsäde, sa man under den diokletianska förföljelsen på 200 talet.
Att följa Jesus har alltid inneburit någon form av lidande. Att som Jesu lärjunge bli bedömd, kritiserad, retad, förbigången i karriären bara för att det var viktigare att lyda Gud mer än människor.
Att i vardagen vilja värdera, tänka och handla som Jesus. Allt som gör att man sticker ut och får obehag. Att i vardagen välja Jesusvägen innebär ofta en krokigare och svårare väg men det är den rätta vägen.
Får Du lida skall du först fråga dig om det är för din egen synds eller dumhets skull, be i så fall Jesus och dina medmänniskor om förlåtelse.
Får Du däremot lida för trons, bekännelsens och Ordets skull så gläd dig.
Du är i fint sällskap!
Med martyrerna och helgonen, i de små och oansenligas skara, de som är förenade i kärleken till Jesus och till Kristi sanna Kyrka. Det finns en kostnad i detta att följa Jesus. En del vill inte ta den. De stannar upp och vänder bort när de får klart för sig vad det kostar. Andra gör som Jesus säger, de tar sitt kors på sig och följer Jesus, för de vet att Jesusvägen är den rätta, den sanna och den leder till det eviga livet. Till sist så

3. Frälsningens mål är Himmelen, det nya Jerusalem!

Johannes såg och berättade för oss i sin Uppenbarelsebok.
En dag skall även vi se och i glädje ropa: ”Välsignad är Han som kommer i Herrens namn” En dag är trons och lidandets folk framme vid målet. Då skall de se vad de här hörde om och trodde på. Då kommer Jesus den sårmärkte men förhärligade Frälsaren själv möta och hälsa dem välkomna hem! Jesus säger: Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona. Upp 2: 10. Amen.
Ära vare…

534:1-2 Sänd ditt ljus s. 1 18: 1 VVS189 mel 565 lovs 71 265: 1-5 alt