2 i Påsktiden Joh 21: 1-14

Söndagens ämne: 
Påskens vittnen

Quasimodogeniti, det latinska namnet för den här söndagen är från 2 Petr 2: 2 ”såsom nyfödda, skall ni längta efter den rena andliga mjölken”.
GT- texten kallar oss för vittnen. Vittnen är de som sett och hört.
Episteln idag talar om Jesu Uppståndelse som den för mänskligheten absolut avgörande händelsen. Påskdagen har ritat om kartan för vad som är möjligt.
Påskens åttonde dag var i urkyrkan dagen då de nydöpta la av sig sina dopdräkter. Nu skulle de såsom nyfödda lämna högtiden och gå ut i vardagen.
Vi hör idag i Evangeliet om vad som hände efter Påsken, då vardagen började:

1. Lärjungarna kom inte ihåg vad Jesus hade lovat.

Rädda och uppgivna hade de hållit sig i den Övre salen, där de på skärtorsdagen varit tillsammans med Jesus. Det var kvällen innan allt tog slut.
Så hade det fantastiska hänt på Påskdagens morgon. Senare samma dag när dörrarna var låsta hade Jesus, den uppståndne plötsligt bara stått där mitt ibland dem. Hans första ord var: ”Frid åt er alla!”
Det är inte svårt att föreställa sig samtalen de sen haft med varandra, dagarna därefter. Kunde de ha drömt allihop, samma dröm, nej det var ju sant.
Det hade hänt. Jesus hade visat sig för dem och talat med dem.
Fler hade mött honom, Emmauslärjungarna hade kommit och berättat om mötet tidigare på påskdagen, då de varit på väg till byn Emmaus. Men Tomas, en av lärjungarna hade inte varit med på Påskdagens kväll när Jesus kom.
Det visar hur viktigt det är att hänga ihop med Jesu lärjungar, eller ska vi säga, att komma till Familjemässan på söndagarna. För den som missar en mässa, missar en massa, som konfirmanderna har lärt sig!
Både ängeln vid graven och sen Jesus själv, hade sagt till kvinnorna att hälsa lärjungarna. Jesus skulle möta dem i Galiléen. Det här som berättas idag hände två veckor efter Påsk. Lärjungarna hade väntat i Jerusalem.
Det berodde på Tomas. Lärjungen som hade missat första mötet med Jesus.
När Tomas sen kom var Jesus inte kvar men alla var glada och trosvissa, alla utom Tomas. Han visste inte vad han skulle tro.
Sådana människor är alltid viktiga. De ställer frågor.
Frågor som får andra att tänka efter. Tomas hade sagt att han inte kunde tro om han inte fick se Jesus och se hålen efter spikarna. Alltså få se att det verkligen var Jesus och ingen som bara liknade honom. Så för Tomas skull hade de andra lärjungarna väntat i Jerusalem. Det var bra för Tomas.
Nästa söndag kom Jesus ännu en gång till Övre salen när alla var samlade.
Jesus kom för Tomas skull. Han hade nu lärt sig faran av att missa en mässa. Mötet mellan Tomas och den Uppståndne berättas om i Joh. 20. Det avslutas med de fantastiska orden av Tomas ”Min Herre och min Gud”.
Nu var alla med igen. De gick norrut till Galiléen, där allt en gång hade börjat.
Petrus hade fått med sig sex av bröderna upp till Genesarets sjö. Tomas nämns särskilt som en av dem. Med var också fiskarkompisarna Jakob och Johannes.
De gick dit för att Jesus sagt att Han skulle möta dem där. Väl där var det inte så mycket annat att göra än att vänta och så fiska så klart, det var ju vad de kunde sen barnsben. Så hade de gett sig ut, för att som förr fiska, men det gick dåligt. Modlösa och fisklösa kom de hem i gryningen!

2. Jesus kom som Han lovat.

De kände inte igen Honom. Så kan det vara. Jag har själv varit med om det flera gånger. Jag ser nån som jag tycker mig känna igen men ändå vågar jag inte säga Hej. Det kan ju vara en som bara är väldigt lik. Så är man tyst.
Jesus stod där på stranden som förr. Det brann en eld. Han talade till dem men de kände ändå inte igen Honom. Så fick de vara med om något fantastiskt. Något liknande som de hade varit med om för länge sen, alla fall de två brödraparen Petrus och Andreas och Jakob och Johannes.
Den gången hade de, vid samma sjö, precis som den här morgonen, kommit tillbaka utan fisk. Det berättas om händelsen i Luk. 5: 1-11.
Nu skedde det igen. Har ni ingen fisk? Kasta ut näten på högra sidan av båten. Ändå visste de inte vem mannen på stranden var. Men nu som då gjorde de som Han sa. Och det hjälpte på samma sätt igen. De fick massor av fisk, och än viktigare. Ögon öppnades och de såg vem Han var, som stod där på stranden.
Ännu var Jesus kroppsligen med dem, men snart skulle den tid komma då de skulle få leva i tro utan att se. Så som Jesus veckan innan i Jerusalem sagt till Tomas.: att ”saliga är de som inte ser men ändå tror” Joh. 20: 29.

3. Jesus förklarade Bibeln för sina lärjungar.

Jesus förberedde dem på att leva i tro utan att se. Fram till nu hade Jesus alltid varit med dem. Det hade bara varit att fråga, att se att förundras. Fiskeförsöket grundat på Jesu ord var viktigt. De hade kastat ut näten på högra sidan av båten, fast det naturliga ju är att kasta ut från båtens vänstra sida om man är högerhänt. De hade alltså bokstavligen gjort som Jesus sagt trots att det var bakvänt.
De hade gjort de utan att säkert veta vem mannen på stranden var.
Resultatet av denna trons handling var mäktig! Störst var att de känt igen Jesus. Men så hade de fått hela 153 stora fiskar. Inte konstigt att de räknade dem.
Det hade jag också gjort. Efter ett sånt fantastiskt fiske. Men siffran kan också betyda något annat. Under antiken räknade man med att det fanns just 153 olika fisksorter i hela världen. Fångsten visade alltså vidare mot ett uppdrag.
Jesus skulle snart säga: Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar.
Jesus visade att uppdraget gällde hela mänskligheten. Jesus är IHS Hominum Salvator, Mänsklighetens Frälsare. På stranden fanns maten redan klar.
Jesus hade stekt fisk och till det bjöd Han på bröd. Det var ingen tillfällighet.
När Jesus ger bröd, är det inte bara mat för kroppen. Jesus hade ju sagt dem:
Jag är Livets bröd och vid nattvarden ”detta är min kropp.”
Likaså när Jesus ger fisk, så ger Han sig själv. Fisken är en av kristenhetens äldsta symboler för Jesus. Bilden användes av martyrerna i fornkyrkan i katakomberna under Rom, som bekännelsetecken. Fisken var de kristnas hemliga tecken. Fisk heter IKTYS på grekiska. Bokstäverna bildar första bokstäverna i bekännelseformuleringen: Jesus Kristus Guds Son Frälsaren.
Här vid Genesarets sjö möter vi alltså två fiskmotiv: Den levande fisken, Jesus, och de blivande människofiskarna, lärjungarna, som snart går ut till alla folk, kastar ut evangeliets nät, för att dra så många som möjligt in till evighetens strand. Så har Kyrkan nu gjort i snart 2000 år. Men det var här vid Genesarets strand som det började.
Att vara en Jesu lärjunge betyder att lita till Jesu Ord. Det kan ibland verka som om Bibeln har fel. Att kasta ut näten på ”fel” sida av båten. Men den bokstavliga tilliten, att tro på Bibeln, att tro som Jesus, att göra som Jesus, även om man inte förstår, även om man tycker annorlunda, den för välsignelse med sig säger både Bibeln och all kristen erfarenhet.
Quasimodogeniti betydde alltså som nyfödda. Och som nyfödda behöver mat för att växa och leva så behöver också vår inre människa mat.
Kom och ät säger Jesus till sina vänner. Vår inre människa behöver dagligen Guds Ord för att kunna växa och leva.
För att komma närmare Jesus behöver vi höra Guds Ord så mycket det bara går. När vi läser eller lyssnar till Bibeln finns tre bra frågor att ställa till det vi hör:
1. Vad sägs idag om Jesus?
2. Vad sägs idag om vad Jesus vill mig idag?
3. Vad sägs idag om min medmänniska?
Alltså: Bibeln handlar om Jesus, om mig själv och om min medmänniska.
När Jesus säger ”Kom och ät” inbjuder Han oss både till att lyssna till Guds Ord och till att ta emot Honom vid Nattvardsbordet.
Där får vi Jesu kropp och blod till förlåtelse för våra synder och till nytt liv.
Till den som hungrar och törstar efter mer än bara kortvarig jordisk lycka säger Jesus idag: Kom och ät! Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall jag inte visa bort! Joh. 6: 37 och den som kommer han får och den som söker han finner! Så dröj inte utan kom medan tid ännu är!

152: 1-4 Jesus Kristus… s. 10, 147: 4 , 156: 1-3, 151: 1-4, 148: 1-3