Fastlagssöndagen Luk.18: 31 – 43

Söndagens ämne: 
Kärlekens väg

Så börjar vandringen. Upp till Jerusalem, dödens och uppståndelsens plats.
Bakom oss är förfastan. Framför väntar 40 dagars fasta, I nära sju veckor.
Den börjar på onsdag. Askonsdagen. Här i Hovsjö kyrka klockan 08.45 med Askonsdagsmässa. Välkomna hit då. Men först nu Fastlagens tre dagar: Fastlagssöndagen idag som kallas Köttsöndagen, sen Fläskmåndagen och Fettisdagen. Så har det varit i Sverige sen kristendomen kom hit. I katolsk tradition firas fastlagen festligt med Karnevaler. Carne Vale dvs. farväl kött.
Vi svenskar tar det lite enklare. Förr blöttes det gamla brödet i mjölk och åts som s.k. hetvägg. Så kan du göra även på tisdag med den sista semlan. Fastlagsbullar har Ulla idag bakat till kyrkkaffet. Så låt oss återta de kristna traditionerna. Annars firas allt i förväg. Jul på Julafton. Semlor efter nyår.
Påsk på Påskafton och Midsommar på Midsommarafton.
I GT texten idag förutsäger Jesaja fastans händelser och Jesu lidande.
I Episteln talas om Kärlekens väg som Jesus gick för att rädda oss människor.
I Evangeliet säger Jesus: ” Vi går nu upp till Jerusalem och allt som profeterna skrivit om Människosonen går nu i uppfyllelse”. Dagens psalm får leda oss:

1. Se vi går upp till Jerusalem- i heliga fastetider.

Jesus hade under tre år undervisat om Guds Rike. Både praktiskt och med ord. Nu talade Jesus om den plåga och död som nu väntade. Jesus hade vetat det hela livet. Lärjungarna hade hört det åtminstone två gånger tidigare. Många som tidigare följt Jesus drog sig undan. Feststämningen var bytt i moll.
De närmade sig Jeriko. Stan ligger fyra hundra meter under havsytan. Fast ändå på land. Först 400 meter upp i bergen finns skylten där det står ”Sea level”.
Då är man i nivå med havsytan men 800 meter under Jerusalem. Så det finns anledning till att sjunga: Se vi gå upp till Jerusalem. Jesus sa just så. Det var innan de kom fram till Jeriko. Se! ”Idou” på grekiska. Det är en uppmaning till något viktigt. Se! Märk väl! Nu sker något avgörande. Hela Jesu ”Missio” hans sändning i världen har haft detta som mål. Allt som profeterna skrivit ska nu gå i uppfyllelse. Jesus ska dö men uppstå! Av detta begrep lärjungarna inget.
För dem som för oss var livets mening en framgångssaga. Livets mening är att leva här och nu. Ju längre desto bättre. Njutningar, trevligheter, resor ju mer ju bättre. Jesus har inte det perspektivet på livet. Han vet att hans liv har ett syfte.
Att som vetekornet Joh. 12: 24, brytas ner och dö för att ge liv åt andra.
Att utlämnas och utges, som det grekiska ordet paradosis också betyder.
Det öppnar upp för något större än mänsklig makt och ondska. I det som sker, finns Fadern med. Han låter Sonen utges, till helande och välsignelse, för den värld som inte förtjänar någon nåd. Jesus utlämnas för att utges.
Utgiven blir Jesus i Jerusalem. Utgiven är Han århundraden igenom för den mänsklighet som i nya generationer, föds, lever och dör.
Utgiven blir samme Jesus idag i Ordet som predikas och i nattvardens bröd och vin som förvandlas till Jesu kropp och blod- För Dig utgiven och utgjutet.
Tänk så stort. Vår Gud har gett sitt liv för att vi ska få leva.
För lärjungarna är allt ännu obegripligt. Bäst uttrycks deras känslor av Tomas. Han som sa ”Låt oss gå med för att dö med Honom” Joh. 11: 16. Det var ingen glad promenad, där alla rusade i glädje upp för bergen. Ingen procession som här i kyrkan idag. Det var fastestämning. Med tunga steg bakom Jesus.
Glädjen var bytt i oro och sorg. Allt var obegripligt och svårt.
I heliga fastetider blir frågan personlig: Vad har min synd kostat Jesus?
Vad bör jag bekänna och förändra? Vad betyder Jesus för mig?
Fastan kan vara en avståendets tid. För att se och följa Jesus. En hjälp kan vara att avstå mat, godis, nöjen. Avstå tittandet i handen och räkna andras ”gilla”.
Låta telefonen bara vara en telefon. Istället för att knäppa med fingrarna på skärmen knäppa dem i bön. Låta Bibeln bli läst varje dag. En bra andaktsbok från vårt bokbord. En hjälp till vandringen med Jesus upp till Jerusalem.
Ställ fastebössan på köksbordet. Följ Jesus, i heliga fastetider, på väg till Golgata. Bestäm dig för något att avstå. Som känns och som ger tid för Jesus.

2. Se vi går upp till Jerusalem- vem går att med Herren vaka?

De stora skarorna som följt Jesus uppe i Galiléen hade i Judéen glesnat. De få som var kvar fick höra Jesus tala om lidande, hån, skymf och slag som väntade.
Vi hör om den blinde Bartimaios. Han ropade och bad i tro om hjälp. Han måste ha sett mer än många seende. Han kallade ju Jesus för Davids Son.
Hur visste denne Bartimaios som var son till Timaios, hemligheten om Jesus?
Namnet betyder ”Herren frälsar”. Så fick Bartimaios höra att Jesus kom från Nasaret. Stavningen av Nasaret liknar ”netzer” som betyder rotskott. Ordet står i Jes. 11. En profetia om Messias. Där står att ett rotskott ska skjuta upp ur Isais stam. Isai var kung Davids pappa och bägge nämns i Jesu släkttavla på Josefsidan. Så vad menas då med rotskottet och Natzaret? Jo, staden hade lämnats 700 år tidigare då de nordliga Israels stammar fördes bort i assyrisk fångenskap. Först 500 år senare byggdes Natzaret upp igen av ättlingar som återvänt. Nasaretsborna var netzers, rotskott, ättlingar till David. Därför bad den blinde. ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig”. Bartimeus bön bes i kyrkan varje söndag. ”Kyrie eleison”, Herre förbarma Dig. En bön då vi tänker på alla Bartimaiosar, tiggare, fattiga och slagna som sitter vid vårt livs vägkant och ber om vår barmhärtighet. Bönen finns i längre form, som Jesusbönen. Den lyder: Herre Jesus Guds Son, förbarma dig över mig syndare. Den kan man gott lära sig utantill.
Bartimaios bad ännu en bön. Den kan vi också be: ”Gör så att jag kan se igen”. En Jesu lärjunge kan bli hemmablind och behöva be ” Öppnade ögon Herre mig giv”. En viktig bön för vi kan glömma vår första kärlek till Jesus.
Bartimaios hade ju förr sett men blivit blind. Nu kunde han se igen. Nu ville han bara följa Jesus. Också Du och jag får nu följa Jesus och gå att med Herren vaka.

3. Se vi går upp till Jerusalem- till Frälsarens kors och pina.

Vår tid är full av olika självhjälpsfilosofier och religioner. Det handlar om lycka, välbefinnande, skönhet, hälsa och om upplevelser av alla de slag.
Religion är människans sökande efter mening och mål. Man ordnar det genom lydnad, underkastelse eller uthållighet. Så är det i islam, buddism, hinduism och olika former av nyandlighet. Utan Jesus blir kristendom samma sak. En religion. Ett sätt att leva för att få det vi vill. Men kristen tro är Guds väg till oss. Bibelns befriande budskap till alla människor är att Gud har initiativet. Han kommer till oss. Att Fadern sände sin Son, att frälsa, rädda, en syndig mänsklighet. Jesus är den Ende, Helige, Rene och Oskyldige som har offrat sig för alla oss syndare.
Viktigast är därför inte vad du kan göra för Gud utan vad Han har gjort för Dig. Detta skiljer kristen tro från allt annat.
När Jesus går till kors och pina, är det inte människor som ytterst har makten. Den har Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus går Kärlekens väg som dagens ämne lyder för oss och i vårt ställe. Den Treenige och ende Guden låter något ske, som är till välsignelse för hela mänskligheten. Jesus är inte främst utlämnad av grymma människor, utan utgiven av Fadern, paradosis.
Till Jerusalem – till Frälsarens kors och pina får också vi nu i fastan följa Jesus. Vi får ta vårt lilla kors och vara trogna Jesus även när det kostar på.

4. Se vi går upp till Jerusalem – till staden den evigt klara.

Jerusalem är inte bara staden för lidande och död utan även för Uppståndelsen och för Himmelen – staden den evigt klara!
Efter korsvandringen med Jesus, väntar himmelens härlighet. Så lovar Guds Ord. När det är kallt och hårt är det viktigt att ha målet klart för sig.
Fastan inbjuder till livsvandring med Jesus. Till att leva öppet, nära, i tillit, i gemenskap med Jesus och med hans många vänner. Fastan är bönetid, egen och med varandra. Fastan är tid för att fördjupa relationen med Jesus, Han som är densamme, igår, idag och i all evighet.
Jesus är alltid nära Dig, i Bönen, i Bibelordet, i gudstjänsten och i vardagen.
Målet som Jesus har för oss är att vi ska komma hem till vårt rätta hem, vårt himmelska Jerusalem, till Staden den evigt klara. Amen. Ära vare..

135: 1-4, Se Guds Lamm s. 9, 18:1, VVS 131: 1-6 alter. mel 6, 439: 1-3, 45