Söndagen efter Jul 17 1 årg. Matt 2: 13-23

Söndagens ämne: 
Guds barn

Den GT: liga texten idag innehåller orden om patriarken Jakobs hustru Rakels klagorop som även citeras i Evangeliet. Anknytningen till Evangeliet är den otröstliga förtvivlan över barnen. Platsen är Rama som ligger nära Betlehem.
Rakels stora sorg i Rama har gett oss uttrycket ramaskri.
Episteln från Galaterbrevet anknyter till Julevangeliet: ”När tiden var inne, egentligen var uppfylld, sände Gud sin Son, född av en kvinna”
Evangeliet idag har tre delar. Först hör vi om flykten till Egypten, sen om Herodes vansinnesdåd i Betlehem och sist om hur den heliga familjen återvänder till Israel och Nasaret.
Matteus och Lukas berättar om födelsen. De kompletterar varandra.
Lukas talar om själva födelsen utifrån Marias synvinkel. Maria gav Jesus liv.
Matteus har fokus på adoptivfadern Josef. Han säger ingenting men är en handlingens man. En förebild i att lita på och lyda Gud. Han räddade Jesus från Herodes soldater. Matteus är ensam att berätta om stjärntydarna, om stjärnan över stallet, om barnamorden samt om flykten till Egypten och återkomsten.
Kronologin blir lite märklig för vi firar ju de vise männens ankomst först på Trettonde dag jul. Befallningen att döda alla barn under två års ålder kom ju efteråt. Att vi idag hör om händelsen beror på att denna söndag, söndagen efter jul har Betlehemsbarnen som huvudtext. Den egentliga dagen är annars 28 december, oskyldiga, menlösa barns dag. Men hur är det nu med kronologin? Prästen Anders Brogren kan hjälpa oss att förstå. Munken Dionysius Exiguius som är pappa till vår tideräkning räknade nog fel på 500 talet. Han utgick från det år Augustus av senaten utnämndes till kejsare. Hade han i stället utgått från det år Augustus blev konsul hade han hamnat rätt. Då hade traditionen om att Jesus fötts i det 27 året av kejsar Augustus regering hamnat 7 år tidigare.
Föddes Jesus år 7 före vår tideräkning stämmer det med astrologiska iaktagelser vi känner till. Dessa låg till grund för de vise männens resa till den nye konungen i Israel. Som de sa: Vi har sett hans stjärna gå upp. Matt. 2: 2. Stjärnan som stannade över Betlehem kan ha sin förklaring. Kinesiska astronomer observerade ett stillastående sken på himlen, en s.k. supernova mellan den 10 mars och den 7 april år 5 före vår tideräkning. Var det då de vise männen efter stoppet i Jerusalem kom fram till Betlehem? Då hade det gått nära två år sen Jesu födelse. Familjen bodde inte längre i ett stall utan som Matteus säger i ett hus. Matt 2: 11. Det förklarar i så fall varför Herodes ville döda alla gossebarn under just två års ålder.
Maktlystna statschefer finns fortfarande. Den som har tagit makten vet att andra kan ta den ifrån en. Våld och terror i det Heliga Landet har ännu inte slutat.
Julen ställer fridskonungen i centrum. Barnet är världens Frälsare och som sådan väcker Han strid. Målet för fridskonungen är lidandet och döden på korset.
Dagarna efter jul talar om kampen och striden som följer på Jesu ankomst.
Annandag jul var diakonen Stefanus, Kyrkans förste martyr i centrum.
Tredjedag jul stod det Johannes i almanackan. Han var aposteln som fick se hur alla medbröder i apostolatet blev dödade för sin tros skull.
Fjärdedag jul minns kyrkan de första martyrerna, alltså de första som dog för Jesu skull. Dessa dagar efter jul har kallats ”Kristi följeslagare”, Comites Christi. De handlar om efterföljelsens pris.
Vi är också kallade att efterfölja Herren, även när vägen leder oss till lidande och död. Evangeliet idag väjer inte för den rena ondskan i vår värld. Samma djävulska ondska drabbar oskyldiga idag av terrorister och diktatorer.
Vi kan fråga oss: Varför finns det så mycket ont? Varför tillåter Gud att det onda har sin gång? Svaret på frågan finns bortom förnuftet. En hemlighet som till dels förklaras för den människa, som mitt i lidandet räknar med Gud.
Med en tidigare Josef, patriarken Jakobs näst yngste son, kan tron på Jesus svara det onda: ”Ni har tänkt ont mot mig, men Gud har tänkt det tillgodo.” 1 Mos 50:20. Om hur Gud vill leda oss i lidandet hör vi nu om.

1. Du slipper inte ifrån lidandet.

Lidandet drabbade vår Herre. Därför vet vi att det hör med till en kristens liv. Jesus har själv sagt: ”Den som inte tar sitt kors på sig och efterföljer mig är mig inte värdig.” Matt 10: 38.
Korsets hemlighet är att det som ser ut som ett nederlag i verkligheten är en seger. Genom att själv dö på ett kors segrade Jesus över den Onde.
Den väg Herren visar för lärjungen är efterföljelsens väg, genom död till liv.
Den vägen kan också kallas vetekornets väg. För Jesus säger om sin död: Om inte vetekornet faller i jorden och dör förblir det ett ensamt ord men om det dör bär det rik frukt. Joh 12: 24 Samma som för Jesus gäller för lärjungen.
Den här världen är ockuperad av den Onde. De yttre tecknen på nederlaget är synden, otron, orätten, lidandet och döden. Ensamma är vi förlorade. Med tron på Jesus har vi en framtid. Ingen slipper ifrån lidande, men låt Jesus vara med Dig i lidandet.

2. Gud leder i lidandet.

Frågorna om lidandet blir kvar. Ingen blir klar med dem. Men ingen behöver bära dem ensam. Jesus har lovat att bära och dela bördorna. Ta emot hans hjälp. Ensam är det lätt att förlora tron eller bli bitter. I lidandet är det svårt att se klart. Den bästa hjälpen i lidandets stund är att be med kraft och hålla fast vid tron på Jesus. När det sen har lugnat ner sig kan man se att Herren hela tiden var med. Tänk på berättelsen om fotspåren i sanden. När det var som värst var det bara ett par spår, Jesu spår. Då bars vi av Honom. En Jesu lärjunge kan vara trygg mitt i stormen, som lärjungarna på Genesarets sjö, Mark. 4: 35. För Jesus är alltid med, även då jag inte tror det. Han lämnar oss inte. Detta har Jesus lovat.
Han är trofast. Så tro även då du inte känner dig så fast. Vet att känslan av Jesu närhet kommer och går. Men Jesu ord och löfte förändras inte. Som solen som alltid finns där även om det går veckor med bara moln.
Därför är det så viktigt att veta och hålla fast vid löftena även då de inte känns eller syns. Som Lina Sandell får du trosvisst säga: ”Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?” Sv Ps 249
Opåverkad är ingen av lidanden. Men istället för att komma bort från Jesus kan de faktiskt föra oss närmare Jesus. Men hur blir det så?

3. Lyssna och tro i lidandet.

Josef fick i en dröm höra om hotet mot barnet. Han fick också höra vad han skulle göra. Han skulle ta barnet och dess moder med sig och fly till Egypten. Josef lyssnade och trodde att Gud talade till Honom. Därför handlade han också. Han tog familjen med sig och flydde in i det okända men utlovade för också i det främmande landet skulle Herren vara med Honom. En erfarenhet som burit många trossyskon från krig och elände hit till Södertälje.
Här kan vi alla se och lära av adoptivfadern Josef.
En inre öppenhet för Gud leder till att vi lyssnar till Herrens Ord i tro.
Lever vi i bön kommer den helige Ande leda praktiskt, konkret och vardagligt. Mönstret är alltså: Förvänta att Gud leder, lyssna efter Guds röst, tro vad Gud säger och handla i tro. Då får också vi, precis som den heliga familjen, erfara Guds makt, hjälp och ledning i vardagen. När Du kommer i svårigheter:
Var öppen för att Jesus fortfarande är med dig som han lovat att vara.
Räkna med Jesus även om Du till en tid känner dig övergiven av Gud.
Vet att den Onde djävulen arbetar så. När molnen fyller trons himmel vill han tynga ner och sänka för att tvivlet på Guds kärlek ska ta över.
Då får vi istället lyssna i tillit till Guds Ord. Hålla fast vid gemenskapen i kyrkan. Lägg särskild vikt vid alla löftesorden i Skriften. Ord som: Jag är med dig, Var inte rädd, Frukta inte.
Be så med förväntan att Gud är din käre himmelske Fader, som både hör och ser din nöd och vill dig allt gott. Till sist, våga handla i enlighet med vad Du ser och tror vara Guds vilja för Dig.
Vet att under allt detta svåra så är Jesus med dig, med all sin kraft och sitt blods beskydd. Han, den korsmärkte och levande Herren, är inte främmande för den Ondes makt, men Han har segrat och är den starkaste. Amen.
Ära vare Fadern och Sonen..

125: 3-8 ”Ett barn är. s.6 697:1 572 e pred sång 112:1-3 430