Hovsjö kyrka - Södertälje församling

Det var inget uppseendeväckande eller ovanligt. Josef och Maria bar sitt barn till templet som alla andra föräldrar, i lydnad för Mose lag. I yttre hänseende kunde man inte se någon skillnad. Det sägs att eftersom de var fattiga offrade de två duvor, de bättre beställda skulle offra ett lamm.
Där i templet mötte de de två gamla bedjande människorna som håller ut och väntar på Messias i stort tålamod, Symeon och Hanna.

Varken Symeon eller Hanna hade så vitt känt träffat barnet tidigare. Ändå visste de alltså vem det var som de nu mötte. Symeon förstod att han fick skåda frälsningen när han såg barnet Jesus, och höll honom i sina armar. Han lovsjöng Gud i tacksamhet:

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”

Dessa ord citeras i aftonbönen i kyrkan i väst i kloster och på många andra håll. Symeon utsrålade tacksamhet för det han hade fått uppleva i denna stund. Tacksamhet är också något vi alla kan vilja utrycka till Gud för mycket.

Symeon och Hanna såg alltså klart att det var något stort de upplevde. Men skildringen i evangeliet liksom de övriga bibeltexterna idag, ger också exempel på hur olika vi kan uppfatta honom. Andra människor som var där i templet då såg säkert inget som drog deras uppmärksamhet till Jesus.
När Jesus levde här på jorden kom en del till tro på honom, andra däremot avvisade honom. Ändå kunde de se samma saker, men komma till helt olika slutsatser om vem han var. Så är det också hos oss idag. En del kommer till tro på honom, andra gör det inte, ändå kan de ha liknande förutsättningar.
Dessutom är inte tron något som är för alltid självklart given. Hos var och en kan tider av klarhet följas av tider av dunkel, då tron är svagare.

Texterna idag talar också om Guds väldighet, som gör att vi inte direkt kan nalkas honom. Ingen människa förmår uthärda att möta honom ansikte mor ansikte. Det kunde inte ens Mose. Också vi kan liksom bli bländade av detta ljus. Ett ljus som på samma gång både är skönt och hemskt, både bra och skrämmande.
Ett stearinljus kan ge ljus så att vi se. Det kan också värma i kalla rum. Men samtidigt vet vi att levande ljus bränns om vi kommer för nära. Och de kan starta stora förödande bränder.
Ljuset från Gud gör tydligt och visar vad som är sant och verkligt på bekostnad av det som är oviktigt. Ljuset tränger undan mörkret i alla dess former och skepnader. Det är befriande när sanningen avslöjas och skiljs från lögnen. Men det kan vara plågsamt att upptäcka att man själv bär på så mycket grumligt som inte är sant.
1. I den gammaltestamentliga texten från profeten Malaki berättar om 400-talet före Kristus. Då var templet återuppbyggt i Jerusalem. Men den riktiga glädjen ville inte infinna sig. Följden blev resignation och slöhet i tro och gudstjänst. Genom profeten Malaki talade Gud då om att han själv skall komma till templet. En budbärare skall föregå honom. (Man hör liknande ord som om Johannes Döparen).

Men sedan ställs frågan: Men vem kan uthärda den dagen då han kommer. Det är liknande ord som om när Mose tvingades dölja sitt ansikte inför Gud för att härda ut.

2. I bibeln går som ett tema från skapelsen och framåt att Gud sänder ljuset in i världen. I Johannesevangeliets inledning, som vi hörde läsas, skriver evangelisten om detta. Tidigare harv han talat om ljuset som lyser i mörkret. Detta ljus eller Ord blev sedan människa, kött. Det var det som skedde när Jesus föddes.
Gud blev mänsklig. Nu fick vi en helt annan möjlighet att lära känna Gud. Han kom hit som ett värnlöst barn, utan vapen eller hot. Gud gjorde sig beroende av människor.

3. Därför talade Symeon om Jesusbarnet som världens ljus. Vi kan lära oss av Symeon och Hanna.
Symeon och Hanna väntade inte på måfå. De fick hjälp av den helige Anden. Om Symeon sägs det att den helige Anden var över honom, och att det var Anden som ledde honom till templet den här dagen. Om Hanna står det "Just i den stunden kom hon fram". Underförstått är det även här Anden som ligger bakom mötet mellan henne och Jesus.
Vi har fått den helige Ande i vårt dop, och Anden verkar i människors liv. Det är inte alltid som vi tycker oss bli ledda av Anden. I( bibeln talas det om enheten mellan Fadern Sonen och Den helige Anden. När vi talar om Gud kan det också översättas med Anden. Hur skall jag veta vad som är Guds vilja?
Ibland kan det vara lättare att se Gud i backspegeln, när vi tänker efter hur det har varit. Många av oss kan säkert finna händelser där vi i efterhand kan se att Gud har lett oss. Vi märkte det inte då, men i efterhand kan vi förstå.
För att vi skall kunna bli ledda av Anden behöver vi också ge honom handlingsutrymme. Man kan inte leda någon som redan har bestämt vart han ska.
Vill vi ledas av Anden av Gud, behöver vi vara öppen för Gud och vilja lyssna till honom och vara mottagliga.
Genom dopet bor alltså den Helige Anden i oss. Vi behöver tala med Gud i bön och genom hans Ord. Genom möte med medmänniskor. Så kan också vi ledas av Anden och se Guds ljus. Amen

Sv ps. 479:-, kör mellan GT/epistel, 478:1-3, kör efter evangeliet, 681:- ( förbönen, 122:2-4, 37:-
2 årg. - Predikan vid högmässa i Tveta kyrka 7 febr kl 11.00 2010 av km Per-Axel Magnuson