Photo gallery for Sommarfesten 2003

| Image 1 of 38 |

Ett enkelt collage med festbilder

Ett enkelt collage med festbilder
Borden var dukade
Trumsetet var riggat
Martin tog emot inträdet
Några av festfixarna
My, Carla, Ivica, Sofia Roos och Sofia
Tina, Jonna och Maria
Charlotte, Johan, Desirée, Rebecka o ...
Marcus och Jonas
Therelou, Sofia Roos och Maria
Damiano och Alex
Alex, Mickan och Lena
Rebecka, Charlotte, Desirée och Hann ...
Caroline, Alex och Clara
Karin och Elin
Anders och Robin
Peter, Milo och Bo
Jonas, Anders och Mackan
Maria, Jonna, Tina, Sofia och Camilla
Publik vid utelek
Mer publik
Ännu mer publik
Bästa midsommarstången skulle fixas
Ett av lagen
Slutresultatet
Festen börjar
Alla sitter ner
Sång
Paus från ätandet
Lekar och annat avbröt maten
Lekar
Sångnummer
Mer mat
Andakt
Lovsång
Mer lovsång
Antti och Åsa
Hey Lord gav upphov till vild ringdans

Sommarfesten 2003

I början av juni 2003 damp det ned ett brev från församlingen i varje KU:ares brevlåda. I brevet låg ett grönt papper med ordet INBJUDAN inskrivet i en midsommarkrans. Några KU:are blev överlyckliga och ringde genast Anna för att anmäla sig, andra tog lite längre tid på sig och några bestämde sig inte förrän samma dag. Allt eftersom anmälningarna droppade in blev arrangörerna gladare och gladare, det skulle verkligen bli en riktig KU-fest med många KU:are. När kvällen väl var inne kom nästan 60 personer för att umgås med vänner, äta och roa sig under en härlig kväll tillsammans.
 
Vilka var festfixarna då? Doldisarna bakom den lyckade kvällen. Anna Bengtsson kom med idén och tog emot anmälan. Mattias Eriksson var kökschef och ansvarig för hela matbiten. Han assisterades av sin fru, Anna Eriksson, och av hennes bror Antti Talo med sin kära flickvän Åsa Eliasson. Maria Langseth Hafström och Lena Üney hjälpte också till på matsidan och Henrik Olsson hade mer ett tekniskt ansvar, medan Jakob Nyhlén utförde diverse praktiska sysslor. Vad har då dessa justa ungdomar gemensamt. Jo.. De är alla med i en hemgrupp i vår församling för lite "äldre" ungdomar. De vill leva efter "the mission": älska Jesus och älska medmänniskorna. Ett varmt tack till alla dessa för en fantastisk kväll! Vi hade också ett grymt intro (introduktionsfilm ;)), gjort av Henrik Eklånge, vår käre vän från Ronnatrakterna (Therese bror). Dessa personer som ägnade hela lördagen och stora delar av veckan dessförinnan åt att köpa mat och tillaga den, duka borden och fixa med musiken och allt annat tekniskt får vi verkligen tacka för sitt varma engagemang och stora glädje.
 
Kvällen började med att man betalade 50 kronor i inträde, därefter fick man från ett bord ta sitt "glas för kvällen, HELA kvällen". Sedan man gjort dessa båda måsten kunde man om man ville ta lite tilltugg (riktigt smaskiga faktiskt) och försöka hitta sin plats (vilket inte var helt lätt). Sedan vidtog en angenäm stunds mingel, då man fick prata med nya och gamla KU-vänner. Tre glada tjejer som hittat till festen denna ljuva försommarkväll var Tina, Jonna och Maria. Några andra fina flickor som också bestämt sig för att komma var Caroline, Alex och Clara och Therelou, Sofia och Alex. Vid borden skulle man sitta varannan kille och tjej så naturligtvis hade det även kommit killar. Anders och Robin som konfirmerades tillsammans för två somrar sedan tar sig här ett glas. Även Jonas, Anders och Mackan kom med på festen efter att fått en inbjudan. Några som inte fick inbjudan men ändå kom, till vår stora glädje kan tilläggas, var följande glada trio: Peter, Miroslav och Bo. Nu börjar väl den här namnuppräkningen bli lite tradig men för att alla ska förstå att vi var riktigt många så radar jag upp ett gäng festprissar till. Först Karin och Elin våra kära vänner från de västra delarna av vår stad, därefter ett gäng 86:or Rebecka, Charlotte, Desirée och Hanna-Sara och ett gäng 87:or My, Carla, Ivica och 2 x Sofia. Nu kanske någon börjar undra om det bara var småttingar på festen, och det var vi. Vi är alla Guds barn, vare sig vi är 87:or eller en aning äldre som Alex, Mikaela och Lena.
 
Efter detta en aning utdragna mingel med beforeright och bål (alkofritt) var det dags att sätta sig till bords och avnjuta Henriks roliga och vackra intro. Det blev en fin aptitretare inför middagen som serverades strax därpå. Middagen var verkligen läcker men jag glömde tyvärr att ta kort på serveringsbordet så de som var med får själva minnas hur fint det såg ut och hur gott det smakade.
 
Efter middagen var det dags för underhållning och för att röra på benen gav vi oss av ut på borggården för att titta på och beundra de tre bordens försök att bygga snygga Midsommarstänger. Man kan ju säga att resultatet var en smula blandat. Under afterrighten (chokladpudding med vispgrädde och maränger) tog vår lekledare Maria fram ett antal festdeltagare på scen för att utföra diverse roliga sysslor som att till exempel proppa munnen full med Marschmallows. Varje bord fick också framföra en bordsång, vilket resulterade i både skönsång och... hmmm... mindre skön sång. Slutligen fick vår präst Stellan med sin fru Margareta visa hur mycket de kunde om varandra. Förutom att det lockade fram endel skratt så gav det oss även tillfälle att ge dem båda en present som tack för allt det arbete de lagt ner under de snart 20 år som gått sedan de kom till Södertälje. KU skulle inte finnas om det inte vore för att Margareta och Stellan valt att följa Herrens kallelse och hålla öppet varje torsdag vare sig det kommit två eller sextio ungdomar.
 
Sedan var det dags för kvällens höjdpunkt. Vi lovade Gud med både vår röst och vår kropp. Kvällen till ära hade Henrik fixat så att vi fick upp lovsångerna på projektor och det gjorde att vi för en gångs skull slapp använda händerna för att hålla i våra utmärkta lovsångshäften. Kanske gjorde det också sitt till för att göra detta till en särskilt härlig andakt. Vi sjöng, vi bad och jag höll en mycket oförberedd undervisning. Gustav och jag tog dessutom ett antal kort vilket man väl annars inte ska göra alltför mycket under andakter. Då ska man ju be och lovsjunga! På slutet sjöng vi den givna hitten Hey Lord och någon startade en ringdans som nästan alla hängde på.
 
Efter andakten kunde man om man ville och måste gå. De som hade möjlighet att stanna bjöds på chips, godis och annat gott. Långsamt men säkert droppade KU:arna av och tillslut var det bara vi som arrangerat festen kvar och efter att ha städat undan allt och pustat ut kunde vi konstatera att allt verkligen gått underbart smidigt och att Herren verkligen varit med oss under kvällen. Åtminstone jag hoppas att detta blir en ny KU-tradition, precis som ålandscyklingen, julspelet och mycket annat. Jag hoppas att ni tycker likadant.