Photo gallery for U-Oas 2003

| Image 1 of 27 |

Kortfattad beskrivning av lägret

Kortfattad beskrivning av lägret
Ledarna med anknytning till Södertälje
Utanför huvudbyggnaden och Caféet
Ungdomarnas möteshall
Lovsång
Lovsångsbandet
Kvällscaféet. Vi har på oss våra fin ...
Frukost, Rille med rött hår
Många lila tröjor
Rickard och Robin
Liten gruppbild
Procession till stormötet
Mera procession
Flaggor i processionen
Gustav bar korset
Barn Oas
Sporthallen där stora Oas höll till ...
Många präster och diakoner
Lovsång
Lovsång och vänskap
Present till Anna
Anna fyllde år
KUare äter glass
Gitarrspel i trappen på kvällen
Rummet där killarna bodde
Avslutning i Apladalen
Hemresa

U-Oas 2003

Mellan den 23 och den 27 juli ägde 2003 års coolaste kristna läger rum. Fast redan två dagar tidigare åkte jag och Gustav LH ner för att förbereda oss inför att vara ledare. Det blev två intensiva dagar med mycket undervisning, förbön och förberedande arbetsuppgifter. Det hela kändes verkligen som en ledarutbildning i koncentrat med fem dagars praktik därefter. Fast samtidigt kändes det också som två dagar då man fick bryta sig ur vardagen och få ta emot Guds gåvor för att sedan vara beredd att ge ut och finnas för människor under resten av veckan. Det var underbart, härligt och vad ni vill men det saknades fortfarande något: KU! På tisdagen, dagen innan lägret, kom först Jakob som skulle vara fadder på u-Oas, lite senare kom också Anna och hennes kompis Mikaela (Mickan) tillsammans med Anders Sjöqvist som körde. Dessutom hade de med sig en tjej som hette Sara och alla fyra skulle de vara ledare på barn-Oas. Det började dyka upp lite KU:are men ännu hade inte gänget kommit.
 
På onsdagen var det dock dags för lägret att komma igång på riktigt. Visserligen var det redan ett ganska stort läger. Om man räknar ihop ledare, faddrar, kökspersonal med mera var vi nästan tvåhundra personer. Men nu kom de drygt trehundra deltagarna som vi förberett oss på att ta emot under två dagar. Deltagarna strömmade in men som vanligt kom KU:arnas buss fram fem minuter innan det hela började. Det blev en kapplöpning med klockan för att alla skulle hinna vara med på så mycket av öppningsmötet som möjligt. Vi lyckades dock bara minuterna innan avfärd ragga upp fyra bilar och fyra chaufförer och därmed möjliggöra det hela. Visserligen missade vi den coola öppningsdansen men vi fick åtminstone lyssna till den utdragna lägerinfon. Därefter var det dags för den första spårundervisningen och gruppsamlingen. För oss KU:are var det dessutom läge att snabbt lägga in vår packning på rummen som jag och Gustav bokat in i förväg. Efter middag och ännu en gruppsamling var det så dags för det första kvällsmötet.
 
Kvällsmötena hölls i Arken som är den stora pingstkyrkan i Värnamo. Kyrkan rymde lätt alla femhundra deltagare på u-Oas och hade fortfarande plats för Värnamos ungdomar att komma och vara med. Kvällsmötena var underbara och sköna Gudsmöten. Lovsången som leddes av ett mycket skickligt lovsångsband var stark och klar och trängde in i hjärtat på mig och många fler. Vi sjöng, "Freedom reigns in this place, Jesus reigns in this place" och så var det verkligen. Första kvällen predikade Amanda, Olles fru om att vara Guds barn, om Faderns kärlek och om att vi bara behöver krypa upp i vår himmelske pappas knä och känna oss trygga. Senare under kvällsmötet fanns det också utrymme för förbön och bikt. Efter kvällsmötet styrde samtliga lägerdeltagare kosan mot kvällskaféet för en macka och kanske lite fika innan man gick och la sig.
 
Dagen därpå åt vi frukost och naturligtvis höll vi KU:are ihop. Sedan började själva lägerlunken. På förmiddagarna var det spårundervisning och var och en gick till sitt spår. Några skulle lära sig att växa vidare i sin tro, andra skulle lära sig att dela med sig av sin tro på sin skola, några gick ut på stan och hjälpte människor med såväl lovsång som praktiskt arbete, ytterligare andra studerade bibeln eller var ute på äventyr. Innan lunch hade var och en också dagens första smågruppsamling. Under eftermiddagen hade man fritid och möjlighet att delta i olika seminarier. Efter middagen var det återigen dags att ha gruppsamling och därefter kvällsmöte, precis som kvällen innan.
 
På lördagen hände dock något som avbröt lägrets vanliga lunk. Istället för att ha spårundervisning på morgonen ställde vi istället upp oss för att i procession, ledd av korset som Gustav bar, vandra bort mot sporthallen och ha mässa tillsammans med stora Oas. Vi viftade med flaggor och sjöng hela vägen genom Värnamo men när vi kom fram till sporthallen var vi som vanligt för tidiga och vi fick stå utanför och vänta. Men det gjorde inte så mycket för vi från u-Oas och barnen och ledarna från barn-Oas sjöng lovsånger tillsammans. Sedan var det dags för den närmare ettusen man starka processionen att tåga in i sporthallen. Det är knappast en överdrift att säga att det var fullt i sporthallen. Och prästerna var nog inte proportionellt sett färre. Jag räknade till minst tjugo personer i mässkläder. Det är något visst med att vara så många tillsammans. Det skulle nog inte fungera i längden men en gång om årets känns det som en underbar befrielse att vara så många som lovsjunger Gud på ett och samma ställe.
 
Den tjugosjunde skulle Anna fylla tjugo år och med anledning av det var det många av KU:arna som tog sig tid att köpa en present. Alla ville hjälpa till när presenten slogs in i killarnas dagrum. Mitt i natten efter det sista underbara kvällsmötet fick vi så chansen att gratulera Anna. De flesta KU:are stod i en ring och sjöng "Ja må hon leva" medan Anna glatt dansade i mitten. Efter gudstjänsten i Apladalen var det så dags att ta farväl av Värnamo och resa hem igen. Ena naning sorgligt kändes det nog men samtidigt skönt att komma hem och få tid att smälta lägret. Fast för några började såklart konfirmandlägret redan dagen därpå...
 
Nästa års u-Oas läger är mellan den 21 och 25 juli 2004 i Hässleholm och om någon ännu inte blivit övertygad om att följa med kommer här hälsningar från två KU:are som var med i år:
 
Oas.
Hm... Inte helt lätt att berätta hur det var. För det är någonting som man nog måste uppleva för att förstå, alla kristna ungdomar som bara älskar Jesus, och mötena och spåren. Det är en speciell känsla över det hela.
Vi samlades i smågrupper och gjorde lite allt möjligt. Vi bad, åt glass, pratade med hemlösa. Fastän vi bara träffades under de där alldeles för få dagarna så lärde man ändå känna en hel del. Jesus för människor samman!
Vi gick ut en del i Värnamo och hjälpte folk med olika saker utan att ta betalt. Jag och några till slet med att få bort rosten från ett staket. Vi tjänade Gud med att hjälpa andra människor. Jag tyckte det var jätteskoj. Någonting som man borde göra oftare.
Vi fick också sjunga till Guds ära i Pingstkyrkan där i Värnamo. Det var helt alldeles otroligt mega underbart!
Självklart så var lägret alldeles för kort, och jag vet i alla fall en som ska med nästa gång KU ska till Oas.
/Maria

Jag vill bara säga så här: Att åka på Oasläger är en av sommarens absoluta höjdpunkter! Det finns inget som är så härligt som att vara på en plats där ALLA står för sin tro och verkligen älskar Jesus! Det blir en fin gemenskap med varandra eftersom alla har något gemensamt.
För övrigt så är det också tillfällen som dessa som man känner att vi i KU verkligen betyder mycket för varandra och att vi älskar varandra. Men jag skulle vilja påstå att det största med lägret är att man får komma så nära Gud genom lovsång, bön och undervisning. 
På vägen till och från Oas så stannade vi även i Jönköping vilket var mysigt. Och det var kul att kolla runt på kristna affärer och sånt som det finns gott om.
GvE/ Rille
 
Jag avslutar med ett vittnesbörd från Robin om vad Gud har fått göra:
På fredagens kvällsmöte så erbjöd dom förbön för dom som ville ta emot Helig Ande och jag gick ner för att ta
emot det. Medans jag stog där och väntade så ställde jag mig på knä och började be. Och efter ett tag så kändes det precis som att jag skulle kunna öppna ögonen och se Jesus själv stå och le mot mig. Och senare, medans jag fortfarande satt och bad, så tyckte jag att jag såg en våg för min inre syn komma rakt emot mig från det hållet förbedjarna stod. Ungefär som en renande våg eller nåt. Det kändes verkligen härligt.