Sommarkonfirmandlägret 2006

Årets sommarkonfirmandläger hölls i juni och vädret var väl inte det mest lyckade. Däremot var humöret och glädjen hos konfirmanderna inte att ta fel på. Och solen passade vanligtvis på att skina när vi som bäst behövde den. Många bönesvar angående vädret blev det. Som vanligt hade konfirmandgruppen krympt ihop något när det väl var dags för lägret och ytterligare en hoppade av under lägrets gång. I slutändan blev det därför sjutton ungdomar som konfirmerades. Till det kan läggas Stellan och Margareta och 8 ungdomar från ungdomsgruppen som var med som ledare.
 
 
Sommarkonfirmandlägret är en blandning av lek och allvar. Varje dag har vi lektion i ca 4 timmar och går igenom grunderna i kristen tro och hur man själv kan bli kristen. Det finns också tid att ställa sina frågor i både liten och stor grupp. Andakterna som vi har 3-4 av varje dag är också en tid att på ett personligt plan möta Gud i lovsång och bön. Man kan dock också erfara Gud i naturen och det finns det rikliga tillfällen till på ett konfirmandläger. Närheten till både sjö och skog borgar för en härlig vistelse.
 
 
Att leka tillsammans och ha roligt är också en viktig del av konfirmandtiden. Både organiserade lekar som Tönt-OS och enkla små lekar som Maffia och Djungeltelegrafen hinns med på ett sommarläger. När det slutligen är dags att åka hem är det många som fäller en saknadens tår. Veckan i stan innan konfirmationen blir aldrig lika nära som ute på lägret där man umgås dygnet runt. Efter konfirmationen i S:ta Ragnhilds kyrka var det många som lovade att komma med i ungdomsgruppen för att kunna fortsätta vandringen med Jesus tillsammans med andra kristna. Av dessa är också ett fåtal kvar och jag hoppas att kunna glädja dem genom att lägga upp dessa bilder. Vår bön är att Herren skall var med er alla och välsigna er genom livet och slutligen föra er hem till sitt rike. 

På sommarkonfirmandlägret sjunger vi mycket lovsånger. Här står Carolina och leder sången på bryggan på familjedagen på Alphyddan. Anledningen till denna bryggsång var att Ylva, Pernilla och Sofie Johansson-Axelsson skulle döpas. Här är Stellan i full färd med att doppa Ylva.. Kyrkans nyaste medlemmar!! Lite kallt var det nog i vattnet. Vi hade trots allt en ganska kylig start på sommaren. Efter dopet blev det fika och brännboll. Konfirmander och ledare mot föräldrarna. Jag kommer tyvärr inte ihåg vem som vann. De som troligen reste längst för att träffa sitt barn på familjedagen var familjen Mattssons från Horsholm, Åland. Vicki, Stig, Bettina och Linnéa. Konfirmandtiden bestod dock inte bara av andakt och lek. Ibland var det hårt plugg också. Jag, Gustaf, undervisar här Niklas och Cissi. Som traditionen bjuder hade vi också Tönt-OS. Elin och Bella klär ut sig. När alla lag hittat sin stil var det dags för den högtidliga invigningen. Gustaf, Niklas, Sarah, Elin, Cissi och Bella. Ylva, Pernilla, Rickard, Cilla, Eveline och Jonathan utklädda till Niklas Mäläskä. Utom Jonathan såklart! Filip, Lollo, Robin, Sofie H, Jonna och Johanna med dumstrut på huvudet. Vicki, Sofie J-A, Malin, Johan, Linnéa, Philip och Viktor. Hårda raggare i plastvästar. Grenarna i Tönt-OS är som alltid åt det galna hållet. Här försöker Philip spotta en groda så många plattor som möjligt. Att putta en bil är ingen konst, åtminstone inte en liten Polo. Mums-mums brukar vara gott, men att mata varandra med förbundna ögon är inte så lätt. Snabbaste paret gjorde det på 25 sekunder. Efter dessa tuffa tävlingar kunde det vara skönt att pusta ut på trappen till Gamla Alphyddan. En kram är aldrig fel. Särskilt inte när man får krama någon utklädd till sig själv... Vicki och Filip på Marentrappan under veckan i stan innan konfirmationen.